thoughts

har kommit att tänka på något nu med alla dessa dödsfall som träffat den senaste tiden, speciellt gällande de unga.

Det som säkert många andra också börjat tänka på; hur otroligt snabbt livet går och hur oväntat det kan ta slut. Man kan tro att man har hela livet framför sig, när man egentligen nu just i denna sekund lever sin sista dag, sin sista timme eller sin sista minut. Eller att någon nära person gör det. Skrämmande tanke.

Sen så får de som dött alltid en massa fina ord skrivna på en minnesplats, t.ex "du var en person som alltid spred glädje" eller "du betydde så otroligt mycket för mig" eller liknande, varför säger man inte dessa sakerna när man fortfarande har en chans att få respons till det, när personen fortfarande lever? Tänk hur mycket dessa ord skulle betyda för personen!

Varför uppskattar man allting först när man förlorat det?

Jag tycker man borde sprida så mycket glädje som möjligt till alla i sin omgivning, låta dem få veta hur underbara de är!

Man borde inte ta en enda sekund här i livet förgivet, för den sekunden kan vara den enda du har kvar!

Bara något att tänka på.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0