hheidii

människor förändras
och det är synd när man märker att förändringen gått mot det sämre
och att man inte känner personen mera.
Det är sorgligt och tråkigt!
Men, that's life!
Ändå kan man ju undra vart den personen man faktiskt gillade försvann?
och varifrån den personen man ogillar kom?

har kommit att tänka på något nu med alla dessa dödsfall som träffat den senaste tiden, speciellt gällande de unga.

Det som säkert många andra också börjat tänka på; hur otroligt snabbt livet går och hur oväntat det kan ta slut. Man kan tro att man har hela livet framför sig, när man egentligen nu just i denna sekund lever sin sista dag, sin sista timme eller sin sista minut. Eller att någon nära person gör det. Skrämmande tanke.

Sen så får de som dött alltid en massa fina ord skrivna på en minnesplats, t.ex "du var en person som alltid spred glädje" eller "du betydde så otroligt mycket för mig" eller liknande, varför säger man inte dessa sakerna när man fortfarande har en chans att få respons till det, när personen fortfarande lever? Tänk hur mycket dessa ord skulle betyda för personen!

Varför uppskattar man allting först när man förlorat det?

Jag tycker man borde sprida så mycket glädje som möjligt till alla i sin omgivning, låta dem få veta hur underbara de är!

Man borde inte ta en enda sekund här i livet förgivet, för den sekunden kan vara den enda du har kvar!

Bara något att tänka på.

Tänkte skriva en lång avreagering men kom på att personen inte är värd det, så jag säger bara:
från och med nu är du inget för mig, du betyder inget!

Fyfan.

Lyssnade på simple plan nyss, vilken nostalgi känsla jag fick! Ni skulle bara veta hur stort fan av dem jag var när jag var yngre! Började väl tycka om den vid 8-9 års åldern, lärde mig nästan alla låttexterna utantill, printade ut massa bilder, köpte tidningar jag inte annars läste bara pga att det fanns en planch på simple plan, jag visste varifrån nästan alla låttexter kommit från. Och det var drömmen då de skulle komma till Finland och ha konsär! Det var väl då jag gick i 7an-8an. Grät då jag så dem komma fram på scen! En känsla av lycka som inte går att beskriva när man ser de personer man läst ALLT om soms musik betytt så mycket! Mina idoler helt enkelt. Melina vet hur det är, vi var båda så galna fans till dem! skulle nog gjort vad som helst för att vi skulle ha sätt dem då. Nu har jag sett dem 2 gånger, och om de kommer till Finland igen, så är det inte en chans att jag skulle missa det! Det är bara så himla amazing att träffa såna personer som man sett upp till ända sen man var ett litet barn!
Deras musik betyder fortfarnade jättemycket för mig, och varje gång jag hör deras låtar väcker det härliga känslor i mig!
Blev bara inspirerad att skriva detta när jag hörde en av deras låtar nyss!
Mycket har förändrats sen jag var liten, men simple plans musik är något som får mig att komma ihåg vem jag brukade vara, och det är bra!

 

♥

Har ni någon idol som betyder mycket för er? Berätta!:D

 

Although being without you is hard
being with you is harder.

Då det ska vara så himla svårt att veta vad man känner och vad man vill ibland... Något som känts så solklart kan plötsligt ändras till helt diffust och man vet inte alls hur man vill ha det mera. Man borde bara leva en dag i taget och sluta stressa så mycket, men jag är en person som alltid tänker och stressar över precis allting. Ordet "enkel" finns inte i min tankegång, jag ska alltid göra allting så invecklat. Ibland är det jobbigt att vara människa, man är så smart att man tänker och då börjar man tänka för mycket, det är osmart.

Poängen var att jag once again inte har en aning om vad jag vill. och det stör mig.

 

som rubriken säger, så smakar livet faktiskt riktigt bra nu just. Det har varit mycket från och till den senaste tiden, men i det stora hela är jag riktigt nöjd. Jag älskar mina vänner, familjen och våren! Hoppas den bra humören håller i sig ett tag nu framöver :)

Något jag blir så otroligt störd på är ojämlikheten mellan det kvinnliga & det manliga könet! T.ex. det som så många tagit upp; när en pojke strular med 100 flickor på en kväll är det något han kan skryta med åt sina vänner, något som han får status för! Medans när en flicka gör det stämplas hon på direkten till en hora.. ungefär. Vad är det för stil? Jag är så himla trött på sånt! Och inte är det bara där ojämlikheten märks utan också i t.ex. lönen, män&kvinnor som gör exakt samma jobb tjänar garanterat olika mängder pengar, män förtjänar mera och kvinnor mindre! Varför ska det vara så? Kvinnorna är precis lika bra på att jobba som män, så varifån kommer lönskillnaden? Om jag vore politiker, skulle detta definitivt vara det första jag skulle göra en ändring på!

Inte är det ju männens fel att ojämlikheten existerar, det är bara något som levt kvar sen gamla tider men ändå suger det att det ska vara så!

Eller vad tycker ni andra?